J

Vad jag blir tokig på frisörer. De lyckas liksom alltid med konsten att inte lyckas så att man går ifrån frisörstolen inte bara fattigare utan också mer missnöjd än vad man var innan. Vad som går att förstå om man läser mellan raderna är att jag klippte mig idag. För första gången sedan augusti faktiskt.

Som vanligt tänkte jag innan jag gick in i salongen: "jag ska bara...det kan inte vara så svårt...det blir inte så stor skillnad och ingen kommer att märka..." och som vanligt när jag gick ut tänkte jag bara: "FAN" . Tydligen har frisörer svårt att tyda och koda av när jag ber om en omärkbar toppning. Det allra värsta är att plågan dras ut när frisören ska vara noga och göra allt millimeterkorrekt på båda sidorna och man får se hur håret bara blir kortare och kortare för att killen ska "jämna till". Jag har lockigt hår. Ena sidan kan vara en decimeter kortare än den andra och det skulle inte märkas!

Men det är jag som sitter där med världshistoriens risigaste hår med flest nyanser utväxt, -jag skulle inte drömma om att lägga mig i det där hårsvallet bakoms jobb.  Och jag får stå mitt kast.

Zach Condon-måndag!!!!!!!!!

Mina vårkänslor drabbar kändisar och jag kan inte bestämma mig för vem jag är mest förälskad i!

Det här har ju blivit lite av ett gnäll-forum och jag tror jag kör på i den stilen. Människor som inte känner mig annars tror jag inte kommer försöka få tag på mig när de vill göra någonting roligt, och det är ju inte så kul. Inte med tanke på att jag faktiskt kan vara kul att hänga med. Och att jag ibland är ganska innovativ. Och snäll. Inte så gnällig till vardags summa summarum, men det här är bitterbloggen. Då får jag vara såhär.

Ikväll vill jag ifrågasätta min svårflirtade kostym. Den börjar bli trång och jag måste överväga hur högt upp den är på inne-listan egentligen, och om den inte snart måste bytas ut mot en trevligare kanske bekvämare svid i vilken jag inte alltid ger handen. Äh, jag vet inte hur man ska formulera sig snyggt när man vill säga att man ibland inte alls vill vara en ö.