Johanna saknar: Indien
Litet urval av bilder som får mig att just i denna stund vilja gråta
Jag saknar främst av allt hela den indiska kulturen som jag bara vill omfamna och hångla med. Indien kan vara en slusk och mansgris, men alla har sina brister.
Jag saknar alla vänliga och fruktansvärt intressanta människor vi varit med. Till exempel Thiyagaraja Sarma som det blev en hel del tid med, både i hans tempel och hemma hos honom. Jag blev lite småförälskad i Thiyagaraja; han hade en utstrålning och ögon som kunde få jorden att gå under. Att han också hela tiden gick klädd i tråd och kjol gjorde inte saken sämre. Män i kjol är otroligt sexigt.
Jag saknar KATCHUR, grannbyarna och landsbygden, långt bort från den giftiga luften i Chennai. Jag saknar att gå svettig och smutsig bland kossor, getter och apor och att gå barfota på upptrampad mark. Det här är utsikten från vårat tak.
Fy fan vad tyst det är när man inte har tjugo barn kring sig som drar och tävlar om ens uppmärksamhet och skriker "auntie, auntie!" tills man tror att öronen ska falla av.
Sebbe i en hög med avföring. Jag saknar Sebbe i bajs. Inga vidare kommentarer.
Inte minst saknar man såhär i efterhand våra tolkar. På bilden syns, från vänster, Kartic som hade ganska tydliga homotendenser, Satish, vår tolk som var utan tvekan gängets BAD BOY av flera orsaker jag kan återkomma till någon gång, och så Naresh, han som var så ödmjuk och gullig.
Sen var det ju ganska fint där också. Här har vi varit och badat vid ett rev och ätit krabbor vi fångade i samband med badandet.
Jag saknar främst av allt hela den indiska kulturen som jag bara vill omfamna och hångla med. Indien kan vara en slusk och mansgris, men alla har sina brister.
Jag saknar alla vänliga och fruktansvärt intressanta människor vi varit med. Till exempel Thiyagaraja Sarma som det blev en hel del tid med, både i hans tempel och hemma hos honom. Jag blev lite småförälskad i Thiyagaraja; han hade en utstrålning och ögon som kunde få jorden att gå under. Att han också hela tiden gick klädd i tråd och kjol gjorde inte saken sämre. Män i kjol är otroligt sexigt.
Jag saknar KATCHUR, grannbyarna och landsbygden, långt bort från den giftiga luften i Chennai. Jag saknar att gå svettig och smutsig bland kossor, getter och apor och att gå barfota på upptrampad mark. Det här är utsikten från vårat tak.
Fy fan vad tyst det är när man inte har tjugo barn kring sig som drar och tävlar om ens uppmärksamhet och skriker "auntie, auntie!" tills man tror att öronen ska falla av.
Sebbe i en hög med avföring. Jag saknar Sebbe i bajs. Inga vidare kommentarer.
Inte minst saknar man såhär i efterhand våra tolkar. På bilden syns, från vänster, Kartic som hade ganska tydliga homotendenser, Satish, vår tolk som var utan tvekan gängets BAD BOY av flera orsaker jag kan återkomma till någon gång, och så Naresh, han som var så ödmjuk och gullig.
Sen var det ju ganska fint där också. Här har vi varit och badat vid ett rev och ätit krabbor vi fångade i samband med badandet.
Bob
Jag hittade fina bilder jag inte visste vad jag skulle göra av
