J

Ibland ser jag en kvinna och tänker på att hon ser så ledsen ut. Hon kan le bäst hon kan, ha nytonat hår och fem shoppingkassar i famnen men ändå se sådär sällsamt ledsen ut. Hon är inte ensam. Jag ser sådana här kvinnor på stan. På bussen. På caféer med små koppar kaffe och en halväten kaka. Utspringandes från Friskis och Svettis. På barer just innan det strömmar till ungdomar. På gatan med systemkassar i handen. Vridandes på realiserade skor. De ser så hälsosamma ut. Så sunda och lätta. Det skrämmande är att de alltid ler men ser så ledsna ut ändå. Fast de är sunda. Som om all toning i världen inte kommer att få dem på bättre humör.

För nästan exakt ett halvår sedan fick jag det här meddelandet i min inkorg på last.fm och idag återfann jag det. Det är ett helt makalöst fint meddelande.


"en dröm!

i natt drömde jag om att vi hade klättrat upp i en gammal tall. jag dinglade med benen, du tittade upp i rymden. jag sa något i stil med att det här måste vara en dröm, du höll med, jag skrattade och sa typiskt, du sa medan du fortfarande hade din blick mot stjärnorna: "äsch, du behöver ju inte vakna. fortsätt dröm istället." och så vaknade jag..

allting var väldigt realistiskt men ändå inte. helt kolsvart ute men själva trädet lös upp, som om den var placerad på en scen.

ruskigt fin dröm hur som helst.

tack för ditt deltagande!

/a"