SPACE
Letar efter jobb men känner bara UPPGIVENHET. Varför kan jag inte få krypa ihop i soffan och bara känna efter. Riktigt känna efter så att jag saknar honom tills hjärtat vill brista.
.
Men nu känner jag absolut ingenting om någonting. Förutom uppgivenheten då.
.
Men nu känner jag absolut ingenting om någonting. Förutom uppgivenheten då.
Vårt första skypesamtal och meddelandena där emellan
[01:22:34] kyss
[01:29:55] puss!
[01:30:01] och kram
[01:30:16] bacio
[01:30:50] baci e abbracci
[01:32:23] yeah
[01:32:35] yeahh!
[01:32:41] bum!
[01:32:49] lips?
[01:32:58] nothing new
[01:33:02] you're right
[01:33:04] hahaahhhaah
[01:36:48] traum
[01:37:08] dröm
[01:37:19] drömmannen
[01:37:42] dröm mannen
[01:37:55] drömmannen
[01:38:09] drömmannen
.
I två timmar och nitton minuter
[01:29:55] puss!
[01:30:01] och kram
[01:30:16] bacio
[01:30:50] baci e abbracci
[01:32:23] yeah
[01:32:35] yeahh!
[01:32:41] bum!
[01:32:49] lips?
[01:32:58] nothing new
[01:33:02] you're right
[01:33:04] hahaahhhaah
[01:36:48] traum
[01:37:08] dröm
[01:37:19] drömmannen
[01:37:42] dröm mannen
[01:37:55] drömmannen
[01:38:09] drömmannen
.
I två timmar och nitton minuter
Min egna diaspora
.
Han har ett födelsemärke under läppen men det kanske jag redan har skrivit. Det är så charmigt och när jag tänker på det kan jag inte alls skriva om diasporan. Studerandet går i samma led som mitt liv, snart skils jag också från landet där jag hör hemma men han tvingar ned mitt huvud i hans bröstkorg och håller om hårt och säger "snart. snart är du ju tillbaka".
.
Vi såg en fransk film från 60-talet med surrealistiska inslag i en församlingslokal med varsitt glas kryddat vin, som sig bör. Jag bar basker, som sig bör. Först höll han armarna i kors, jag vet inte varför men han gör även när han sover. Sen tryckte han handen runt mitt ben och jag lät mina fingrar smita in mellan hans. Och så sneglade jag på hans födelsemärke.
Romantik i form av hygienartiklar
.
Jag tror att man är i hamn om man en torsdag kommer på besök och han säger "jag har köpt en tandborste till dig" som den självklaraste saken i världen. "Är färgen ok?" säger han sen och jag svarar "självklart. självklart, jag älskar ju lila".
-
Och sen tänker jag på hur vänner gapar och ungefär vad som går genom deras huvuden, lite "hur fick hon honom är det möjligt?" när han hånglar upp mig utanför Rythm Factory.
