J

Jag har inte sovit en enda minut inatt. Min hals fick för sig att jävlas och täppte igen helt framåt den tiden jag bestämde mig för att sova. Istället för att sussa så har jag sprungit upp och ned hela natten mellan mitt rum och köket och varvat vatten med olika mediciner.

Det blev sjukhuset imorse, med prov och så vidare, och självklart syntes det som vanligt absolut ingenting på provresultaten. Den late jäveln kände inte ens på halsen som vid det här laget hade blivit alldeles knölig utan bara skickade iväg mig för att tappa mig på blod. "Vanlig förkylning" sa han som i vanliga fall inte är min doktor och kliade sig i armhålan när jag hostade så mycket att jag baranästan-kräktes och kippade efter luft. Jag blev arg och mumlade att han var inkompetent och luktade svett och min mamma började skratta och vi fick gå därifrån tomhänta som vanligt.

"Vanlig förkylning". Jag likväl alla andra doktorer med någorlunda hjärnkapacitet vet väl för fan att det inte är en vanlig jävla förkylning. Charmen med mig är ju att provresultaten visar ingenting någonsin.

Jag har haft ett ruskigt kort höstlov. Åtminstonde har det känts så.
I söndags åkte jag till Norrköping och Andreas. Dagarna har gått och vi har fikat ganska mycket, kollat på film ganska mycket och haft mysigt väldigt mycket. I tisdags övertalades jag att kolla på 1408 på bio och den var ju faktiskt väldigt jätteläskig, det var ganska svårt att sitta still i stolen och hålla rädslan bara inombords. Men jag överlevde ju. Jag övertalades också att titta på the Grudge 2 ännu en gång efter mycket "om" och "men". Den var den här gången inte i närheten lika läskig som den var första gången jag såg den. Fortfarande läskig, men inte dödsläskig.

Jag åkte hem för några timmar i torsdags och träffade min mamma i en halvtimma innan jag och Karin for till Pottislottis för chill. Chill som minst sagt urartade och jag däckade för första gången i mitt liv.  Klockan åtta på morgonen vaknar jag, omslingrad tillsammans med en kanske 1,50m stor björn i ett väldigt tyst rum. Någon hade lagt en filt över mig och mitt sällskap för natten och tack för den. Kvällen var hursomhelst väldigt välbehövlig och var värd den fruktansvärda bakfyllan jag fick dagen efter då jag for tillbaka till Norrköping.

Fredag var det när det blev strömavbrott hemma hos Andreas och övriga och jag trodde ju från början att han skojade när han pratade om jordens undergång, men när han fick reda på att mobilnätet inte heller fungerade övertygade han mig om att han faktiskt var rädd på riktigt och skrämde upp mig också. Jag trodde ju inte att det var några zombiesar på väg eller nåt sånt larvigt, men lite rädd var jag, det är ju meningen att han ska vara den som inte är rädd och skrattar åt mig, inte tvärtom. Vi gick iallafall upp till hans rum och tände ljus och det var så mysigt att jag suckade när strömmen slogs på igen.

I lördags var det trevligt hemma hos Anton som hade inflyttningsfest och igår söndag lagade Andreas mat åt mig fastän han hellre ville ha pizza. Maten blev god och jag föredrog nog den framför någon flottig standardskräpmat. Vid halv åtta åkte jag hem, satte mig vid datorn och åt pommes frites. Bara.

Idag var det den första skoldagen, ve och fasa. Det som var kul var ju att träffa vännerna jag ändå kan se utanför skolan, det andra var hemskt och nu känns det redan som att jag har gått i skolan i flera veckor och lovet är hur avlägset som helst. Adam kom med det numera traditionella måndags-fikat när vi hade U-landskunskap. Idag bestod det av blåbärssoppa och ballerinakakor. Det var gott.