Soviet.se
Varför längtade jag efter snön? Nu har den fallit, och det med besked. Från spöregn till nog minst en decimeter djup snö, under en kväll. Jag trodde nog åtminstonde att jag skulle tycka om snö och vinter i iallafall en vecka, men inte då!
Jag har varit med om ganska bisarra grejer de senaste dagarna, innefattande grattis-i-efterskott-sms och kvinnoförnedrande skämt från olika avsändare till försök att bli frälst av ett isländskt skinhead. Det sistnämnda tänkte jag gå närmare in på, för det är ganska intressant.
Kvällen igår åkte vi till Anna för att dricka vin och spela sällskapsspel med sällskap. Det spelades Disney-TP och alfapet och musik innan vi bestämmer oss för att gå till något ställe där ett band från Norrköping spelade lite musik. Det var trevligt tills hon som presenterar bandet börjar berätta varför hon är kristen. Då börjar väl jag, Karin och Jacob och kanske någon mer att vrida på oss litegrann och när väl bandet börjar spela blir det för mycket för att kunna stanna kvar i lokalen. Bandet hade inte bara ett dåligt namn (tyvärr minns jag det inte nu) utan var otroligt osynkade och spelade dålig musik.
När vi väl är i "förrummet" (där det var mer mysigt och trevligt än inne i själva lokalen) kommer det först en norsk och en amerikan och sätter sig vid oss för att prata. Norrmannen frågade mig om jag lyssnade på indie och "visst" sa jag och "vad är det" frågade han. Jag hade ett långt utlägg om vad indie är för mig och han såg ut som ett frågetecken och frågade om jag tyckte om hårdrock och metal istället. Jacob fick både honom och amerikanen att lyssna på Bob Hund och sen försvann dom. Norrmannen och amerikanen alltså.
Precis efter att de har gått sätter sig ett skinhead vid oss och presenterar sig som Ohlie från Island (TÄNK: HOSTEL). Han var jättretrevlig och vi sitter och snackar ett tag innan han börjar berätta om sin ungdom. Han var drogmissbrukare, alkoholist, sexmissbrukare och försökte ta livet av sig ett flertal gånger för att han inte såg någon mening med livet och DÅ, hör och häpna, hittar han denna så kallade Gud. "Tror du på Gud?" frågar han och "nej" svarar jag och "varför inte" sa han och efter att jag har förklarat ganska länge varför jag inte tror på Gud men respekterar verkligen de som gör det frågar han om jag vill be med honom. BE. Till han där uppe. Jag skrattar och säger "visst" och han säger "ta min hand och säg efter mig". "NEJ!" säger jag och förklarar att det känns obekvämt. Han frågar om han istället får be för mig och det tycker jag är okej, då jag tror att han bara kanske ska nämna mig i sin kvällsbön eller vad nu kristna gör om kvällarna. Istället lägger han handen på min axel och sänker huvudet och börjar "O, heavenly father..."
VADFAN. Där satt han i säkert tio minuter och verkligen hängav sig till Jesus och Gud och ber dom att frälsa mig så jag kan få uppleva "den himmelska saligheten". Jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd, men det var en sån absurd upplevelse. När han är färdig säger jag att jag är smickrad och att det var fint och förklarar att jag måste gå till mina vänner. "Okej" säger han, och håller ögonen på mig tills vi flyr stället.
Jag har varit med om ganska bisarra grejer de senaste dagarna, innefattande grattis-i-efterskott-sms och kvinnoförnedrande skämt från olika avsändare till försök att bli frälst av ett isländskt skinhead. Det sistnämnda tänkte jag gå närmare in på, för det är ganska intressant.
Kvällen igår åkte vi till Anna för att dricka vin och spela sällskapsspel med sällskap. Det spelades Disney-TP och alfapet och musik innan vi bestämmer oss för att gå till något ställe där ett band från Norrköping spelade lite musik. Det var trevligt tills hon som presenterar bandet börjar berätta varför hon är kristen. Då börjar väl jag, Karin och Jacob och kanske någon mer att vrida på oss litegrann och när väl bandet börjar spela blir det för mycket för att kunna stanna kvar i lokalen. Bandet hade inte bara ett dåligt namn (tyvärr minns jag det inte nu) utan var otroligt osynkade och spelade dålig musik.
När vi väl är i "förrummet" (där det var mer mysigt och trevligt än inne i själva lokalen) kommer det först en norsk och en amerikan och sätter sig vid oss för att prata. Norrmannen frågade mig om jag lyssnade på indie och "visst" sa jag och "vad är det" frågade han. Jag hade ett långt utlägg om vad indie är för mig och han såg ut som ett frågetecken och frågade om jag tyckte om hårdrock och metal istället. Jacob fick både honom och amerikanen att lyssna på Bob Hund och sen försvann dom. Norrmannen och amerikanen alltså.
Precis efter att de har gått sätter sig ett skinhead vid oss och presenterar sig som Ohlie från Island (TÄNK: HOSTEL). Han var jättretrevlig och vi sitter och snackar ett tag innan han börjar berätta om sin ungdom. Han var drogmissbrukare, alkoholist, sexmissbrukare och försökte ta livet av sig ett flertal gånger för att han inte såg någon mening med livet och DÅ, hör och häpna, hittar han denna så kallade Gud. "Tror du på Gud?" frågar han och "nej" svarar jag och "varför inte" sa han och efter att jag har förklarat ganska länge varför jag inte tror på Gud men respekterar verkligen de som gör det frågar han om jag vill be med honom. BE. Till han där uppe. Jag skrattar och säger "visst" och han säger "ta min hand och säg efter mig". "NEJ!" säger jag och förklarar att det känns obekvämt. Han frågar om han istället får be för mig och det tycker jag är okej, då jag tror att han bara kanske ska nämna mig i sin kvällsbön eller vad nu kristna gör om kvällarna. Istället lägger han handen på min axel och sänker huvudet och börjar "O, heavenly father..."
VADFAN. Där satt han i säkert tio minuter och verkligen hängav sig till Jesus och Gud och ber dom att frälsa mig så jag kan få uppleva "den himmelska saligheten". Jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd, men det var en sån absurd upplevelse. När han är färdig säger jag att jag är smickrad och att det var fint och förklarar att jag måste gå till mina vänner. "Okej" säger han, och håller ögonen på mig tills vi flyr stället.
Kommentarer
Trackback
