J

Jonathan har påpekat för mig att jag använder förstärkningsord alldeles för mycket, så som "jättejätte" , "väldigtväldigt" och "himlahimla". Nu kan jag inte sluta tänka på att jag gör det och blir sur varje gång det händer. Det händer ofta och det låter mesigt, ändå kan jag inte sluta. Idag hände det alldeles för många gånger och om jag inte redan var på ganska dåligt humör så blev jag det definitivt när jag kom på mig själv med att säga "himla himla arg". Detta "himla himla" var en av anledningarna till att jag blev väldigt mycket mer arg och ville slå in pannbenet på stackars Johanna Ek, som inte hade gjort ett dugg, när vi redovisade tillsammans idag. Efteråt fick jag fruktansvärt dåligt samvete och var tvungen att be om ursäkt i ett sms eftersom alla i klassen hade märkt att jag var "jättejättearg" och dessutom skapat konstig stämning i klassrummet när jag snäste av, suckade, hånskrattade och avbröt henne.


Andra saker som jag blir jättejättearg på:

När jag bestämmer mig för att frivilligt stanna uppe hela natten för valvakan så känner jag mig alldeles mörbultad av trötthet. Det är väl så typiskt, men förhoppningsvis håller goda vänners lag mig vaken.

Min mobil är väldigt nära sin undergång. Den vill inte alls lyda längre och roar sig numer också med att stänga av sig när man vill ringa.

Bussar till och från Oxelösund. De går för sällan. Verkligen.


  

Dumjonathan                                                                                 Jag idag enligt Goya.