J

Så här ser det ut när barn överglänser vilken skönhet som helst

Min tröja luktar som Natalia (Chanel no.5) och rök.
Tellus var ganska skoj, jag träffade människor jag inte sett på evigheter.
Dansgolvet påminde mig om varför det inte är coolt att gå ut i Nyköping.
Snart ska jag till jobbet.

Jag borde plugga men började tänka på äckliga saker apropå misstänkta vattkoppor på min mage.
Så, jag skrev en liten lista på ord jag tycker är fula eller obehagliga för tillfället, eller bara för alltid och evigt:

- Vi går lätt ut med ordet "korv". Korv är osmakligt och låter lika illa i munnen som det smakar. Vad är grejen med att äta slaktrester i en ful form? Jag skulle inte vara den första att berätta om jag har ätit korv till lunch. Aldrig. Jag hatar korv. Ordet rullar så jävla obehagligt på tungan. Fy.

- "Vråla". När vrålar man? Vilken situation passar möjligtvis till ordet om man inte är en arg/kåt apa? Eller en robust sjöman som vrålar till någon på andra sidan fregatten i full sjöstorm? Eller kanske en förvildad djungelman som vrålar till en..apa? Situationer proppfyllda med testestoron går iallafall inte att undvika. Apan är självklar. I bet that sjömannen har en apa ombord.

- Ett av de vulgäraste orden jag vet är "sladdrig" Gör det inte ont i hela kroppen när man säger det? Det finns dessutom läskigt mycket man kan associera med sladdrigt. Föreställ er en härligt sladdrig mage eller ett härligt sladdrigt korvpålägg. Sladdrigt är ett ord som inte bara bokstavligt är fult utan också visuellt. Kunde ni inte se framför er hur man skakade på magen/pålägget så det sladdrade? Buäähhh.

-"Dolme" Alltså....Det faller inte bara sjukt onaturligt i munnen, det... det... äh.

- Det finns inga könsord som är särskilt bekväma att använda i vardagligt tal. Är jag pryd som tycker så? Det finns ju inget könsord som inte är konstigt laddat -inte ens det fulaste, mest neutrala "snippa". Det enda bra som kommit med det ordet är att man åtminstonde inte börjat kalla varandra för "jävla snippa". Eller gör man? Nä?

-När något är "räser", vad är det då? Bokstavskombinationen är så jävla ful och jag förstår inte ens innebörden av ordet. Snabbt? Är det en försvenskning av ordet "racer"? Varför? Blir inte räsersnabbt då bilsnabbt? Vad kan en bil annat åka än räsersnabbt?

-"Klet" FRUKTANSVÄRT. Jag blir orolig i kroppen när jag hör att någon säger att någonting är kletigt. Jag vet knappt vad jag ska skriva. Hjärnsubstans? Det är hur äckligt som helst med klet.

- Snäppet värre än klet, och vad som kan ta första plats på ord som jag tycker är så obehagliga att jag mår illa måste vara "klutt". En klutt av vad?!!! Det är ju som att bli slagen i ansiktet!!!!! Jag vill helst slå med händerna på öronen och skrika "LALALALALA" när man använder ordet tillsammans med något som med största säkerhet är skitäckligt.


Jag vet inte om jag vågar publicera detta.
Jag känner mig mer än förväntat smutsig, äcklig och syndfull.

Hej då

Nu fördömer jag den jävla lådan.
Nostalgin har börjat äta upp mig.
Glädjen har bytts ut
till saknad,
till bitterhet,
till svartsjuka mot ett jag som inte finns längre

Men such is life

Idag har jag rotat igenom min "box of life" och hittat en hel hög med gamla lappar, foton, biljetter och brev.
När jag läste en del brev kom jag på mig själv med att sakna avsändaren som är en kär vän sedan minst fyra år tillbaka och bli alldeles bedrövad över att vi inte har kollat av läget på många månader. Fy och skam, jag slängde iväg ett sms och hoppas att personen i fråga svarar, annat vore hemskt.

Jag är fruktansvärt tacksam idag över att jag har sparat pinsamma dagböcker och anteckningsblock, kärlekslappar, förlåtlappar, fula fotografier från automater och alla dessa brev från olika människor. Det är en tröst att ta fram allt det här och bara sitta och titta på det, bläddra, fnissa, rodna och minnas när Jonas Gardell var ens största hjälte. Det är inte en evighet sen, men oj vad det känns som det ibland, inte minst när det börjar droppa in högskolekataloger i brevlådan och studentmössan ska betalas senast fredag.



Johanna, 14, med orginalhårfärg

Så, idag har jag kollat på liveinspelningar med The Smiths.
De flesta med bra kvalitet är ju superbra, men kolla den här och särskilt från 0:55 när Marr tar av sig gitarren.
Så vill jag också kunna dansa med en blombukett i bakfickan.

Jag har också kollat på The Importance of Being Morrisey. Vilken givande dag.

Jag kliver upp väldigt ofrivilligt 08.30, klär på mig och skyndar i all hast ut till köket för att äta frukost.
Äter den äckliga frukosten, reser mig upp och känner illamåendet skölja över mig.
Ja just det, jag är ju sjuk och kan inte äta. Jag hade inte behövt gå upp. Jag skulle inte gå upp.

Sinnesförvirringen har nu blivit total.
Allt är verkligen en enda stor röra.
Hjälp mig.

Var: Busstationen. Två Swebus-bussar kommer in.

Dum tjej till annan dum tjej:
1:"Ofta det är två bussar som ska till Stockholm!"
2:"Ameh, de kanske ska till olika ställen"
1:"Ameehhhh ofta! Det står ju 'Stockholm' på dem"
2."De kanske ska till olika ställen efter Stockholm, det kanske bara står Stockholm för att de typ går förbi där, så folk vet"
1:"Aha.."
2:"Så de kanske ska till typ...typ..."
1:"Ameh vi säger Göteborg"
2:"Precis. De kanske ska till Göteborg efter Stockholm"
1:"Mmm." (nickar instämmande)
2:"Mmm."
[...]

Jonathan har påpekat för mig att jag använder förstärkningsord alldeles för mycket, så som "jättejätte" , "väldigtväldigt" och "himlahimla". Nu kan jag inte sluta tänka på att jag gör det och blir sur varje gång det händer. Det händer ofta och det låter mesigt, ändå kan jag inte sluta. Idag hände det alldeles för många gånger och om jag inte redan var på ganska dåligt humör så blev jag det definitivt när jag kom på mig själv med att säga "himla himla arg". Detta "himla himla" var en av anledningarna till att jag blev väldigt mycket mer arg och ville slå in pannbenet på stackars Johanna Ek, som inte hade gjort ett dugg, när vi redovisade tillsammans idag. Efteråt fick jag fruktansvärt dåligt samvete och var tvungen att be om ursäkt i ett sms eftersom alla i klassen hade märkt att jag var "jättejättearg" och dessutom skapat konstig stämning i klassrummet när jag snäste av, suckade, hånskrattade och avbröt henne.


Andra saker som jag blir jättejättearg på:

När jag bestämmer mig för att frivilligt stanna uppe hela natten för valvakan så känner jag mig alldeles mörbultad av trötthet. Det är väl så typiskt, men förhoppningsvis håller goda vänners lag mig vaken.

Min mobil är väldigt nära sin undergång. Den vill inte alls lyda längre och roar sig numer också med att stänga av sig när man vill ringa.

Bussar till och från Oxelösund. De går för sällan. Verkligen.


  

Dumjonathan                                                                                 Jag idag enligt Goya.