J

Jag har ju berättat om den där stora bakgården som väcker minnen man blir alldeles tårögd av. Idag var jag där igen när solen stod som högst på himlen och den här gången hade jag med mig en kamera. Jag gick runt där i skogen och och och och! Jag hittade ruinerna av en gammal koja vi byggde när vi var små! Alldeles sant! Jag trodde inte mina vattniga ögon.


"Bakgården", som visserligen är mycket finare när gräset är halvmeterhögt.


Den alldeles sanna "kojan"! Eh..i mindre bra skick. Jag förstår väl att andra barn möjligen har pillat med den, men det känns som att den bara är min barndoms.



Jag gillar verkligen skogen.